Digermyrens naturreservat

Skogstyper och naturmiljö i Digermyrens naturreservat

Digermyrens naturreservat innehåller flera olika skogstyper i en ganska småskalig mosaik. Hällmarkstallskog varvas med barrblandskog och sumpskog. Gran är det dominerande trädslaget, asp och tall är vanliga, medan inslagen av ek och rönn är måttliga. Skogen har skiftande strukturer med olikåldrighet och luckighet, vilket ger ett opåverkat intryck. Man hittar många senvuxna barrträd i området. Förekomsten av död ved i olika grovlekar och nedbrytningsstadier är allmän.

Terräng, hydrologi och lokalklimat

Terrängen är småkuperad men tämligen flack och torde därför vara ganska lättgången. Hydrologiskt är området en mosaik av torra, friska, fuktiga och blöta partier. Betydande delar utgörs av frisk kalkpåverkad mark. Lokalklimatet präglas av en hög och jämn luftfuktighet. En rad rödlistade arter och signalarter lever i området.

Historisk markanvändning i Digermyren

Historiskt har skogen haft en glesare karaktär, eftersom den sannolikt har varit betesskog under långa tider. Förekomsten av gamla döda enar ger belägg för detta. På flera platser finns tidigare brukade ängs- eller åkermarker, vilka nu är mer eller mindre igenvuxna.

Artrikt växt- och djurliv i reservatet

Markhistoriken, variationsrikedomen och den långa skogliga kontinuiteten ger förutsättningar för ett artrikt växt- och djurliv. I synnerhet gäller det för områdets svampflora som innehåller många kontinuitetsberoende arter av bland annat vedlevande svampar och taggsvampar. Det finns gott om spår av tjäder i reservatet, som spillning och betade tallar, och det är inte omöjligt att ett par avsnitt är attraktiva för tjäderspel. Källa: Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket) samt OpenStreetMap.